tåraravcitron

Hejsan!
Jag är på ett underligt gott humör, just nu! Jag tror jag har accepterat att engelskan sket sig lite... men det är helt okej nu. Vi alla gör misstag, och jag få väl bara se till att jag övar mer inför presentationer och har ett litet luntpapper med mig.

Och varför den plötsliga lyckan? Well, vet inte om jag berättade men förra veckan gick jag för att se på Ibi, Ines föl. Jag hittade honom inte där han brukade vara, i utestallet, så jag trodde han var såld. Kände ett sådant behov av att få se honom en liten stund.
MEN idag, tänkte jag att jag går till mammastallet och tittar om det kommit något nytt föl redan, och gissa vad???!! Det första jag såg var ett litet hästhuvud, och sedan den lilla tejpbiten "Izaro, Ibi". Jag trodde jag skulle dö av lycka, alla problem var som borta och i nästa sekund stod jag och grät i hans man. Det var som han kände mig, för han stod kvar där, nosade på mig lite och puffade. Som om han förstod att det var exakt 3 år sedan Ines gick bort.

Tänkte skicka ett mejl till Milla och fråga om det finns en chans att jag får sköta Ibi på söndagar. Nu när jag vet att han fortfarande är kvar, efter 4 år! Han ska faktiskt fylla 4 iår, och jag skulle gärna vilja spendera lite tid och pengar på nya hästgrejer igen!
Jag vill så gärna vara en del av Ibis framtid. Speciellt för Ines' skull, men också för att jag älskar Ibi lika mycket som Ines, Hennii och Cubi. Och då kan igen säga att jag sköter två hästar :)

Dagen har annars varit super, allting har gått min väg och tja, dagen har bara varit lyckad, precis vad jag har behövt!
// Emfael <333333333333