På måndag är jag fri... har väntat så länge.
Har väntat så länge,
flera månader nu.
Äntligen ska jag få se dig,
äntligen ska jag få träffa dig.
Har väntat så länge,
flera månader av spänning.
Du ska få veta att jag finns,
för bara någon kort stund.
Har väntat så länge,
sedan jag flera månader sedan fick veta.
Jag ska bli ett,
med alla omkring mig.
Har väntat så länge,
flera månader nu.
Äntligen ska jag få se dig,
äntligen ska jag få hålla om dig.
ÅÅhh... jag känner mig så konstig. På måndag. Då smäller det. Då står jag där. Blir ett med alla andra. Känner mig välkommen, hoppas jag. Eller jag vet det, för fansen betyder mycket för dem. Inte allt, men de vore inte kända utan oss, så vi betyder. Äntligen ska jag få skrika för full hals och ingen kommer att bry sig. Moster kommer att skratta till mig, det vet jag. Och jag kommer att gråta. Gråta av lycka för jag kommer att se David. Bara några 10 meter ifrån mig, om vi är i tid och kommer längst in. Ååh... Tänk om jag fick stå i ens 5 raden. Då... ååh. Då skulle jag se honom på bara någon meters avstånd.
Min darling... stå där på scen. Se honom le stort mot oss. Det kan inte finnas en bättre känsla. Jag kan inte vänta. Kommer antagligen inte att kunna sova alls. Och när jag kommer hem till natten... kommer jag bara att se igenom mina foton eller tänka på honom. Jag kommer att gråta lätt och inte alls vilja somna. Men sedan... kommer jag ändå att gäspa och när jag blundar och lägger huvudet mot dynan kommer jag att minnas hans leende och kanske till och med doft. Om jag får deras autograf kommer jag att lägga den under dynan.
Tillslut... somnar jag med ett leende på läpparna.
// Emfael <3
flera månader nu.
Äntligen ska jag få se dig,
äntligen ska jag få träffa dig.
Har väntat så länge,
flera månader av spänning.
Du ska få veta att jag finns,
för bara någon kort stund.
Har väntat så länge,
sedan jag flera månader sedan fick veta.
Jag ska bli ett,
med alla omkring mig.
Har väntat så länge,
flera månader nu.
Äntligen ska jag få se dig,
äntligen ska jag få hålla om dig.
ÅÅhh... jag känner mig så konstig. På måndag. Då smäller det. Då står jag där. Blir ett med alla andra. Känner mig välkommen, hoppas jag. Eller jag vet det, för fansen betyder mycket för dem. Inte allt, men de vore inte kända utan oss, så vi betyder. Äntligen ska jag få skrika för full hals och ingen kommer att bry sig. Moster kommer att skratta till mig, det vet jag. Och jag kommer att gråta. Gråta av lycka för jag kommer att se David. Bara några 10 meter ifrån mig, om vi är i tid och kommer längst in. Ååh... Tänk om jag fick stå i ens 5 raden. Då... ååh. Då skulle jag se honom på bara någon meters avstånd.
Min darling... stå där på scen. Se honom le stort mot oss. Det kan inte finnas en bättre känsla. Jag kan inte vänta. Kommer antagligen inte att kunna sova alls. Och när jag kommer hem till natten... kommer jag bara att se igenom mina foton eller tänka på honom. Jag kommer att gråta lätt och inte alls vilja somna. Men sedan... kommer jag ändå att gäspa och när jag blundar och lägger huvudet mot dynan kommer jag att minnas hans leende och kanske till och med doft. Om jag får deras autograf kommer jag att lägga den under dynan.
Tillslut... somnar jag med ett leende på läpparna.
// Emfael <3
Kommentarer
Trackback
