tåraravcitron

Miaow,

helt ärligt. Det känns så mulet, tråkigt. Kan det inte hända något? Jag är så typisk skytte. Alltid nya äventyr, får en bra start men tappar det, söker mig bortom gränserna. Förhastar mig över allting. Det är jag det. När jag lyssnar på musik, när jag ritar. Jag känner bara min skyttelåga brinna inom mig. Det är där. Där tiden kunde stanna och förbli. Där jag är helt insjunken i egna världrar, bara ritar. Eller skriver. Funkar lika bra.

Ångrar mig nästan. Över gymnasiet. Men det är nog bara för att jag inte vet hur mina dagar ser ut, eller vart vi ska samlas den första morgonen. Skolgården? Aulan? ÅÅH, jag vet inte!! Är rädd jag tappar bort mig. Kommer försent. Vet redan att jag inte kommer kunna äta i matsalen, om det nu finns någon. Inte tills jag har någon att sitta med. Usch, fyfan. Jag vill nästan inte lära känna någon. Kommer att ha så svårt att acceptera folk in i mitt liv. Jag ska bara vara den där normala tjejen. För en gångsskull.

Ha, tror inte att jag klarar av att lova mig så stora saker, men jag skulle vilja läsa lite mer än vad jag gjorde i högstadiet. Markera mer... och om jag är riktigt bra, ska jag se till att läsa lite på nästa kapitel också. Om jag vet vilket. På så sätt vet man kanske lite vad det kommer att pratas om, och man har förberett sig inför det.

 

Jaja, ska väl se vad man hittar på idag. Det är lite tomt just nu.

//Emfael