tåraravcitron

Miaow,

alltså jag vet inte riktigt. Jag är inte kär, nej. Jag har inte varit kär i någon sedan... ja, när? Jag brukar inte räkna med kändisar när det gäller kärlek, av den enkla orsaken att jag aldrig träffat dem och troligen aldrig kommer heller.

Men ja. Alltså. Jag vet inte hur jag ska förklara det.

Jag är intresserad av att lära känna henne bättre. Jag känner mig trygg och säker att prata med henne, trots att hon är så mycket som 5 år äldre än mig och snart åker till Tyskland som utbytesstudent. Vet inte om jag någonsin nämnt hennes namn. Jo, det har jag. Tidigare idag. I skolan. Under hålltimmesbloggningen.

Idag var hon lite... (jaja. Linn) ..koncentrerad på sina uppgifter så jag ville inte störa. Vi talade inte så mycket idag, eller jo, före franskan och före maten. Hon visade en bok som hon lånat på biblioteket. Och så småfrågade hon om jag gillade Simple Plan. (Haha, det syns ganska tydligt). Men i vilket fall som helst, så frågade jag lite vad hon tyckte om. Blev överraskad av svaret. "Metal och orkestermusik, lite av allt egentligen". Sedan talade hon något om en blogg och tecknande.

 

Sedan blev det tyst.

 

(Nej, ingen djupögonkontakt som bevisade blah blah blah). Man kunde se att våra hjärnor arbeta med att hitta på något att säga. Vi tittade bara på varandra, tittade bort, tittade på varandra, tittade bort... haha. Precis som här om dagen. När vi stod där i entren. Och talade om filmer.

Hur lärde jag känna Linn, kanske någon där ute undrar? Alltså hon går i vår franskagrupp. Tills hon åker vill säga. Men jaja, vi fick en par uppgift och vi blev utlottade. Så hamnade jag med Linn. Plötsligt talade vi och Veronica om Nya Zeeland och Lord of the Rings. Sedan flöt det egentligen bara på.

 

Måste säga att jag...känt mig såhär konstig sedan igår. Alltså Linn skulle till biblioteket (därför frågade jag idag vad hon lånade) och jag skulle till Hälsoläran. Jag var klar att säga hejdå, men Linn var snabb med att säga att hon slipper ju ut med dörren precis bredvid. Och innan vi skiljdes åt (nej, jag vet hur det låter, men NEJ) log hon bara och sa mjukt (NEJ, forfarande inte på det viset, vad jag vet...) "Vi ses, hejdå". Helt automatiskt svarade jag samma sak tillbaka och log. Senare under lektionen gick det upp för mig att jag säkert sagt det med det allra hemskaste, sötaste och äckligaste tonfallet jag använt.

"Vi ses"

Jag skulle aldrig säga "Vi ses" åt någon jag inte känner att jag vill umgås med. Jag vet ju inte hur folk tänker... men jag tolkade det som att jag och Linn, (NEJ, vad tänker ni??) är vänner? Bekanta? Vill hon vara vän med mig?

ÅÅh. Vad är dethär??? Hur visar man att man är vän med någon? Tecken? Ni ser problemet här?

 

Btw... hela inlägget handlar om Linn. (Låter skit creepy när jag säger sådär... UHHG [NEJ])

//Emfael hfu07y31fguvjijhhgu03h2guhivqåojf

 

Tar säkert bort inlägget... om jag ångrar mig. Måste bara få ut det någonstans. NÅGON SOM KÄNNER IGEN SIG???