tåraravcitron

Miaow,

mörkret sveper sig omkring mig och här sitter jag. Naken och så sårbar för allting som händer. Har alltid kopplat nakenheten till känslan av skuld, ångest och sorg. Och det är väl så jag känner just nu.

Är lite sömnig, men jag vill bara inte lägga mig. Imorgon har jag tal... vet nog hur det ska gå och så, men jag är inte säker på om det räcker. Känner mig liksom eh. Jag är inte rädd för att så framför folk. Det är obekvämt ja, men jag vill liksom bara komma över det och nu när jag så att säga "tar en annan roll än mig själv" så känns det redan lite tryggare. En gnutta.

 

Jag äter hela tiden. Usch så jag äter. Bara tanken på att kliva på vågen får mig att vilja gå upp och bara springa. Springa tills kilona droppar. Men, så enkelt är det ju inte då igen. Låter kanske enkelt, men motivationen och hoppet börjar en aning rinna ut i sanden.

 

Jag är så rädd. Jag vet inte vad jag gör, eller vad jag ska göra.

//Emfael.