tåraravcitron

Forget what I did,
forget all I said,
imagine it was lies.
Just throw me away.

You're better off alone,
forget what we had,
imagine it was lies.
We were never ment to last.

---

Är plötsligt på ett så dåligt humör. Vill bara kasta ut allting genom fönstret (okej, kanske inte ändå). Orsaken är mer privat och jag tänker inte ta upp den här på bloggen. Men meningen "Imagine it was lies", har fastnat i huvudet och det något som... något som... jag inte skulle klara av.
Att föreställa sig att allting man hade med en person var lögner, det är kanske enklare för den som skapar lögnen. Nu brusar jag upp för en liten sak och jag förstår att vi alla behöver vårt eget space. Men jag känner mig faktiskt träffad. För rötterna grävde sig allt djupare i mitt hjärta och nu är det som ett träd som dricker gift. Vad händer?
Faller allting samman? Borde jag ta det på allvar? Borde jag hålla mig borta? Eller bara på längre avstånd? Jag är rädd att förlora allt jag vunnit.

... tänker du också lämna mig?  

Ps. Dikten är min, Min, MIN, MIN. Ser jag någon annan använda den, ja då!!! Dikten har en mening, och det är ett av mina verk. Kopierar du är det bäst du sätter fart under spaden för död blir du.

// Emfael </3