tåraravcitron

Telfonen ringer.

Jag vet genast vem det är, och svarar glatt. Efter bara några få ord tänker jag "Ursäkta?" och ju mer saken klarnar upp känner jag hur huvudkontoret rasar. Någon har öppnat fönstren. Papper blåser omkring. Skrivmaskinen får fnatt. Det dunsar i hela våningen och mapparna åker i golvet.

Leendet har fastnat i ansiktet. Tonen är den samma. Ingenting misstänksamt. Kanske lite väl glatt ändå. "Aha, jaja, nej det stör inte" svarar jag. "Imorgon istället".

"Haha, så kan du se på ditt..." skrattar det i telefonen. Det blir tyst. "Sherlock" lägger jag till. Det skrattar till igen.

När samtalet är slut vänder jag mig mot horisonten och försöker samla tankarna. Tankarna samlas tillsist och bara en tanke återstår.

 

"Varför"