tåraravcitron

 

Why? VARFÖR SATAN, vad har jag någonsin gjort er? Oh wait... där kommer det... FLYGANDE. Jag föddes. Right. Jag var ert första barn. Ni var confused. Visste inte hur man skötte om ett barn. Jag hade hjärtfel, och en pacemaker, men varför stoppade det er? Jag var som alla andra ungar. JAG VAR FAN SOM ALLA ANDRA. Doktorn kanske påstod att ta det lugnt, men jag var ett litet energifrö.

Varför?

Varför var ni inte som alla andra föräldrar? Tog ut mig på picknick, till parker och lekplatser? Socialiserade mig? Det är ert fel. Ert fel. ERT FEL. HÖRNI DET?

Att barn är överviktiga är oftast föräldrarnas fel. OCH DET ÄR ERT FEL. Ni har aldrig peppat mig till någonting. Och sedan Karin och John kom, era drömungar, satte ni mig åt sidan. WHY? Betydde jag inte mer för er? Var jag bara en trashbag som ni hade misslyckats med?

Karin är den där flickan som du mamma älskar så mycket. För hon gör allt du säger. Hon berättar allt åt dig. Och du lyssnar. Varför? För att du inte ville göra samma misstag?

Och du pappa? Har alltid haft bättre kontakt med dig än mamma. Men nu glider vi isär. Det enda som håller oss ihop är det här med mopedkortet. Du tystnar och säger sedan tungt och tyst "Kör sedan försiktigt".

Men du kallar Karin din lilla prinsessa. Och slänger kommentarer som "Tina Turner" åt mig. För att jag har kort hår och puffar upp det? Och skämtar med "Du ser ut som om du var sjuk" när jag har grön ögonskugga.

 

John sedan då? Han ser upp till mig. Det har jag märkt. FÖR INGEN AV ER LYSSNAR. INGEN AV ER BRYR ER. Varje gång jag förbi hans rum säger han hej och frågar vad jag gör. Då stannar jag, svarar tillbaka och lyssnar fast han bara talar om sina tråkiga spel.

 

VAD TÄNKER NI GÖRA? Jag vet. Ni sitter bara där och dricker er öl. Skiter i om jag frågar om någon av er kunde köra mig till badstranden för att det är hett.
FUCK YOU, säger jag. FAN stick och dränk er. Jag älskar er INTE. Ni har aldrig varit de perfekta föräldrarna. Inte för mig.

 

/Emfael.