"Mamma, jag vill ha en violin"

Miaow,
fattar inte vad som är fel med blogg.se?? Måste skriva i snabbinläggets ruta, för det funkar inte att skriva i "Skriv ett nytt inlägg". Morr...

Aaa. För att komma till saken. Haaar lääänge funderat på att börja spela violin. Tänkte önska en till julklapp... men det är så länge dit. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge! Och dessutom kunde jag alltid titta på lite fler videon. Hittade några bra "kurser" på youtube, så jag tänkte att det inte kunde vara sååå svårt att lära sig själv? Lite knepigt måste det ju får vara, för annars är det inte kul :'3

Men mamma tycker att det är onödigt. "Man måste nog kunna spela lite också" och "Är dom inte ganska dyrbara?". Pyttsan. Hittade en violin för 88€ på best2music.fi och den var visst menad för nybörjare.
Och hur ska jag kunna lära mig om jag aldrig får en chans att pröva en?
Mamma mumlade något om musikinstitutet... men jag har inget vidare intresse, och för att inte tala om tid, att åka in till Borgå för att spela en dag i veckan. Sedan försökte hon skämta bort det med att jag kunde be farfar lära mig spela dragspel istället. Öhm, en dragspelare räcker för mig.

Jag vill bara spela något som ingen i släkten spelar. Som violin? Men jag får bara en massa negativa kommentarer... Cecca kom genast med "Oj nej". Jag menar VADÅ? Det kan ju faktiskt låta fint, och du behöver ju inte lyssna heller om du bara tycker att det är skrällmusik.
Och sedan mamma. Jag vet att hon inte tycker om när jag får mina "stunder" då jag bara spelar smäller på gitarren, samma ackord om och om igen. Pappa kommer antagligen att hata det. Han hatar allting med ljud. Han hatar när jag sjunger för högt. Han hatar när spelar musik för högt. Karin kommer att gå helt "Man blir döv". John är nog den enda som faktiskt inte skulle bry sig.

Uhhg. Blir nog ingen violin... trots en liten dröm om att vilja spela en liten snutt någon gång. Det skulle ta tid, men när jag en gång fastnat är det svårt att slita sig bort. Jag VET att jag älskar att utveckla alltid jag gör. Misslyckas något, kan jag lämna det för dagar, kanske veckor, men jag återkommer alltid för att slutföra mitt arbete.
Det är lite som kärlek. Det kommer inte som på beställning.

//Emfael <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0